Jag startade i strålande solsken men det mulnade alltmer ju längre jag trängde in i de djupa skogarna i gränslandet mellan Halland och Småland. Väl framme i Ätran hann jag precis sätta upp tältet innan ett lätt regn började falla. Nåja, tältresar-ölen avnjöts i tältet som fick plats alldeles vid strandkanten och regnet slutade snart.
En flaska rött och lite grillat slank ner under kvällen som faktiskt var helt myggfri trots läget vid en sjö i inlandet. Allt ackompanjerat av amerikansk rotmusik natten igenom.
Den fina gamla 1940-tals rotundan i all ära, allra trevligast är nog ändå att höra banden när de lirar på campingen eller på nattens jam.
Efter en natt i tält känner man sig som vanligt som en kratta. Eller en hoprostad fällkniv. Eller som en urlakad wettexduk. Att värma köttsoppa och därefter kaffe på spritköket får livsandarna att långsamt vakna till liv igen.
Dagen efter dagen före tar alla uppstartsprocedurer sin lilla tid och jag gjorde mig ingen brådska att komma iväg. Commandon var också förvånansvärt trögstartad och jag hann bara komma några hundra meter när hojen snedtände och sedan dog. Jag rullade in på det lilla torget vid den lokala affären och fann skugga under ett träd intill fontänen.
Jag provade att kicka några gånger men det gav ingen reaktion. Lamporna lyste bra så säkringen hade inte gått och det verkade vara bra kräm i batteriet. Av med stiften då. Jag hävde mig på kicken men det fanns inte den minsta lilla gnista på något av stiften. Nu börjar man genast måla upp värsta scenariot och tänker att den gamla Boyer-tändningen har packat ihop. Man är svettig i skinnmunderingen och 20 mil hemifrån. Suck...
Jag började i alla fall att kolla kabelanslutningar; vid likriktaren, vid resistorn och vid Boyer-plattan. Uppe vid tändspolarna blev det bingo! Jag fick en lös kabel i handen. En kabelsko hade gått av och med hjälp av klassikerna ståltråd och eltejp kunde felet avhjälpas temporärt.
Jag surrade fast packningen igen, kickade igång besten, som svarade på första och begav mig söderut. Svettig men lättad.
Vägarna slingrade sig mellan sjöar och bergsknallar. Då och då öppnar sig de mörka skogarna och välskötta röda stugor ligger naturskönt belägna i de ljusa lyckorna. Ibland kör man förbi något litet sågverk där det luktar gott av nysågat virke. Inte är det någon nämnvärd trafik heller. Kontrasten är stor mot västra Skånes motorvägar, lastbilskonvojer, stressade galningar som tittar mer på mobilen än vägen, trafikolyckor och igenkorkade vägar.
När jag så småningom snirklat mig igenom skogarna och närmade mig Hallandsåsen tog jag omvägen om Båstad. Tennisveckorna pågår och trafikinfarkten genom samhället var nära. Långa köer med Ferraris, Range Rovers och Porschar gjorde framfarten långsam. Jag stannade till, tog en kebab och betraktade spektaklet. Likt en turist i tillvaron satt jag och såg miljonbilarna sakta, sakta rulla förbi.
När hungern väl var stillad och Commandon startad rullade jag en stund senare, mycket nöjd med helgen, in på gårdsplan hemmavid. Nästa lördag kör jag nog till Råbelöv utanför Kristianstad. Det utlovas gamla TT-maskiner har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar